I unga år upplevde jag en lågmäld meningslöshet. Utåt fungerade jag, men inombords kände jag mig avstängd. Det som blev tydligt var behovet av uttryck – inte som prestation, utan som nödvändighet.

Kursen Livsverkstan blev startpunkten för ett mer medvetet utforskande – att urskilja vad som var mitt och vad som var inlärt. Det ledde mig vidare in i skådespeleriet.

För mig handlar skådespeleri inte om att spela någon annan, utan om närvaro och precision. Att arbeta med kroppen som instrument. Att lyssna till impulser, spänningar, försvar och vilja. Det är ett hantverk som lärt mig att autenticitet inte är en känsla, utan ett tränat lyssnande i kontakt.

Parallellt fördjupade jag mig i Human Design. Det som började som information blev ett ramverk för att förstå hur olika människor fungerar, fattar beslut och formas av yttre påverkan.

I dag ser jag hur dessa världar möts i samma kärna: differentiering. Skådespeleriet ger mig träningen i närvaro och uttryck. Human Design ger mig språket och kartan.

"Det handlar inte om att bli någon annan. Det handlar om att sluta överge den du redan är."

Ut ur det inlärda